I'm alive!

Jag lever, jag lovar.

Glömde bara bort den här i typ ett år. Men nu bloggar ju Sara och Bissen igen då och då (jag älskar er dissekering av Fifty Shades!) så då kanske jag ska göra det med? Vi får väl se..
Kan berätta att jag just nu håller på att plugga till en omtenta i litteraturvetenskap på måndag, vilken är omöjlig, och det kommer inte bli femte gången gillt för mig... ("Pluggandet" kan vara en bidragande orsak till det här inlägget.)

Vill avsluta med att säga hej till läsare från Örebro, om ni skulle råka hitta hit igen ;)

Men skall jag på en blomma klandra,
Det veka väsen klaga an,
Dess öde är at sig förandra,
Hon måste vara som hon kan.
Hon är et gräs, hon skal förfalna,
Jag intet agg til henne bär.
Så ser jag ock dit hierta kallna,
Det måste vara som det är.
   - Öfver en hyacint, 1762, 
     av Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763) 

Paradoxen

av John Donne (1573-1631)

Den som älskar vågar aldrig tala om sin hemlighet
och ingen vill döma denna fullkomliga lek,
ty den som älskar själv kan aldrig ens förstå
att någon annan någonsin har älskat så.
Jag kan ej säga orden »jag älskade«, ty då
säger jag en lögn som »jag dog igår«.
Kärlek dödar i hetta hänsynslöst allt liv vi fått,
döden istället genom kylans övermått.
Vi kan blott dö en gång, och den som älskat slut
han ljuger när han tror att han lever ännu,
ty fast han tycks gå runt och leva varje dag
beror det bara på att sinnena bedrar.
Ett sådant liv är det som dröjer kvar i ett ljus
när ljusets eld är släckt och lågan är slut,
det känns som hettan kvar i ugnens stenar än
fast elden brunnit ut för timmar sen.

En gång älskade jag och dog - jag är i dag
min gravdikt och min egen grav.
Här håller jag bland andra döda tyst mitt sista tal:
- Ja, kärleksdräpt, här vilar jag!

[source]

Imagine a room,

~ Richard Siken, Saying Your Names

Not graceful

(x)

There comes a day when you realise turning the page is the best feeling in the world, because you realise there’s so much more to the book than the page you were stuck on.

Over the Misty Mountains Cold

“The dark filled all the room, and the fire died down, and the shadows were lost, and still they played on. And suddenly first one and then another began to sing as they played, deep-throated singing of the dwarves in the deep places of their ancient homes; and this is like a fragment of their song, if it can be like their song without their music…”

from The Hobbit by J.R.R. Tolkien (by sherlockify)

"Fantasy is silver and scarlet, indigo and azure, obsidian veined with gold and lapis lazuli.

Reality is plywood and plastic, done up in mud brown and olive drab. Fantasy tastes of habaneros and honey, cinnamon and cloves, rare red meat and wines as sweet as summer. Reality is beans and tofu, and ashes at the end. Reality is the strip malls of Burbank, the smokestacks of Cleveland, a parking garage in Newark. Fantasy is the towers of Minas Tirith, the ancient stones of Gormenghast, the halls of Camelot. Fantasy flies on the wings of Icarus, reality on Southwest. Why do our dreams become so much smaller when they finally come true?

We read fantasy to find the colours again, I think. To taste strong spices and hear the songs the sirens sang. There is something old and true in fantasy that speaks to something deep within us, to the child who dreamt that one day he would hunt the forests of the night, and feast beneath the hollow hills, and find a love to last forever somewhere south of Oz and north of Shangri-La.

They can keep their heaven. When I die, I’d sooner go to Middle-Earth."

- George RR Martin