Sometimes those with the most power have the least grace

Nu när jag äntligen har läst klart Arvtagaren - fjärde och sista delen av Eragon -serien - så har jag kunnat börja på A Game of Thrones. Jag har inte kommit så långt än, men än så länge har jag inte märkt några större skillnader på boken och serien. Vilket är både bra och dåligt. Dåligt för att det blir lite mindre kul att läsa när man vet vad som kommer att hända, men bra eftersom serien inte har hittat på en massa egna storylines.

George R.R. Martins A Song of Ice and Fire (som själva serien heter) är också mycket större än jag först trodde.
Han började skriva på den 1991, och första boken gavs ut '96. Efter det har han gett ut fyra böcker till, den senaste i juli 2011. Och det är dessutom två böcker kvar i serien.

Men sju böcker betyder ju sju säsonger av tv-serien, och det har jag inget emot!
Tre veckor kvar till säsong 2 nu asdfghjkl

One Day • David Nicholls

Jag läste klart En Dag igår.

Och jag säger inte att jag kan så särskilt mycket om böcker, för även om jag älskar att läsa så har jag inte läst så många Riktiga Romaner, men så otroligt, otroligt bra den var. Oerhört vacker, fruktansvärt sorglig. Att jag dessutom liksom kände igen mig i en del grejer gjorde inte saken bättre. Och trots att den har sina ledsamma bitar så är den på samma gång väldigt fylld av hopp. Att saker förändras och blir bättre, även om man inte kan tro det just då. Och att mycket kan hinna hända från ett år till ett annat.

Jag kan inte låta bli att störa mig på en del karaktärer, men det är väl samtidigt det som gör en bok bra. Om man inte gillar boken blir man ju inte så känslomässigt investerad i karaktärerna heller, eller hur?
Som Ian till exempel. En sån jobbig loser. Em och Dex är rätt jobbiga de med ibland. Fast mest sorgliga.

Men det känns lite synd att författaren har tryckt in dem i... vad ska man säga? Könstypiska roller? Emma är ensam under större delen av tiden, härdar ut, jobbar på ställen hon hatar eftersom hon måste försörja sig på något sätt. Medan Dexter "lever livet". Är ansvarslös och gör vad han vill. Inte för att någon av dem är lyckligare än den andra, men..

Så. Meningen med det här inlägget var att säga att jag tycker alla borde läsa den här. När jag först hörde talas om den trodde jag att den bara var en av alla de där kiosk-romanerna. Men den är så mycket mer. Den har ju även kommit ut som film nu, men jag måste säga att jag tycker man ska läsa boken först. Filmen klarar man nog att se trots att man vet hur den slutar (jag har inte sett den än kan jag ju tillägga), men boken? Nja, det blir nog inte lika bra. Efter varje kapitel tror man att man vet hur den kommer sluta, men under nästa har allt förändrats igen.

Så läs den! Annars kommer ni få den i julklapp allihopa!